Jag har alltid trott att jag var duktig på att laga mat, har kännt mig hyfsad helt enkelt.. Så slog den stora insikten ned som en bomb - min man och barn gillar inte det jag lagar -sakta men säkert har det gått upp för mig att jag är usel på att laga mat.. Det är inte så att Mr J säger att jag är dålig på att laga mat, men ska vi ha gäster så får jag alltid duka, göra sallad och efterrätt medan han lagar förrätt och middag med stor omsorg och kärlek - Mr J är fenomenal i köket, kan det här med viner å sånt.. Medan jag är den som tycker att de mesta går ned. Ibland när jag lagar till nått "smarrigt" ;), så ser jag hur han små rynkar på näsan, eftersom han e väluppfostrad såå säger han förstås inget, men det syns ju både på hur lite han äter, hur sakta det går, hur lite han lägger upp på tallrikten OCH att det alltid blir go´saker till kvällsfika.. Mr J lever i tron av att jag inget fattar, men det gör jag faktiskt.... Så de så!!
Det finns gånger när jag glimmar till, då blir jag VÄLDANS stolt, känner mig som den där söta Leila - som e lika "gullig" som duktig :).. Jag kan göra salat, ååå salat ... hrumf å salat.. OCH salat är jag en fena på att göra. I dag glimmade jag till igen, lagade en broccolisoppa till lunch. Mr J meddelade att han inte var särskilt hungrig.. Jag SÅG den välbekanta rynkan, som vanligt tror han att jag inte fattar. Han tog några mackor, sen ville han smaka på min soppa.. VET NI, då sa han " De var ju gott ju, räcker det till mig?".. Jag älskar min Mr J -han e världens sämsta skådespelare, ändå spelar han ofta teater.. Jag, jag håller masken, låter honom leka ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar